första veckan i Norge har gått. jag må säga att de går bra
men dock saknar man hem så de finns inte. saknar allt hemma
familjen, vännerna, my love och ja allt back home i Gislaved helt enkelt
visst lite sån crapy stad är det ju men de är ju trots allt hem
långt kvar tills man åker hem igen..
dock är det så sjukt härligt att man får finbesök från Sverige om en vecka
då kommer nämligen syrran, lil brorsan och min underbara flickvän
saknar er något så in i helvete. speciellt my love

well... som tidigare nämnt så var Emerica teamet här i Stavanger i helgen
ja alla vet vad Emerica betyder. eller ja de som har koll inom skatescenen osv
Andrew Reynolds himself var där. dock var det helt sinnessjukt
inte alls länge sen man såg/träffade andra skateproffs back home

på nedervåningen står man där bland en sjukt stor folkmässa i skateaffären
man kände liksom vänta i rummet. alla bara vänta på att de skulle komma ut
själv kände jag bara hur de började dunka inom mig. kände adrenalin
fråga mig inte varför men shit jag var nervös inför att få se dem
liksom har sett dom på skatefilmer/spel och hela den grejen sen nu?
ja vad händer då. man står helt plötsligt och ser på dem eye for eye
dock kändes de lite overkligt på något sätt. att träffa en kändis/idol är sjukt
den känslan. den har man nog inte känt förut riktigt i guess
härligt sådan faktiskt...

vad gör man här näst? räknar ner dagarna för syskonen och älsklingen kommer?
ja de gör man ju lite på sätt o vis. känns dock sjukt ensamt och vara här
kommer känns riktigt bra när dom kommer kan jag säga. längtar mycket
längtar även hem så något enormt. så mycket jag vill göra just nu
men tiden går snabbt om man tänker efter.