Ännu denna dag mådde jag fortfarande dåligt. Jag kände mig panikslagen i stort sätt dag ut dag in. Visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till eller vart jag skulle ta vägen. Tillslut fann jag en lösning för och slippa och känna de här. I vart fall för stunden. Jag fann mig en "medicin" för de här och det var alkoholen. Jag kom in i en period då jag började dricka. Själv kallar jag det för alkoholistperioden. Man kan i stort säga att jag var en gång i tiden alkoholist sort of. Det var inte lite mängder alkohol vi pratar om här just nu. Det var festande dag ut dag in i stort sätt. Det var de enda jag gjorde nästan i stort sätt. Drickandet kom som en vana för mig, det var som en vad är det man kallar de för, regular basis. Dags sysslor med lite finare svenska kanske.

 

Inte var det bara alkohol jag höll på med, höll även på med andra saker samtidigt. Något som nowadays är väldigt vanligt har jag märkt. Anyways detta pågick i månader. Månad efter månad, dag ut dag in. På grund av de här började jag skita i skolan. Skolkade väldigt mycket under denna period och började även sluta gå till skolan. Ibland kunde jag komma till skolan fortfarande onykter. Vilket då jag blev kallad för alkoholist av klasskamrater. Detta pågick i ett halvår nästan om inte mer. Tillslut kommer det en människa in i mitt liv. Jag träffade Amanda Moberg.

 

Jag är så tacksam över de, till och med mer än tacksam för jag träffade henne. Hon var något helt nytt, hon var något jag aldrig någonsin har påträffat förut. För mig var hon de finaste jag sett. Hon var den som fick mig och sluta med skiten, fick mig och sluta dricka. Inte helt men hon drog ner på drickandet något enormt kan jag säga. Inte var det för hon sa att jag bör sluta, utan det var jag själv som tog de valet. Det var som att hon gav mig den styrkan jag behövde för och kunna sluta med det jag höll på med. Hon räddade mig. Hon räddade mig från och sjunka så djupt att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Som jag även nämnde tidigare alkoholen fick mig och må bra när jag började dricka. Efter en tid så började det bli tyngre och tyngre. Det var som att det kunde spår ur vilken sekund som helst. Något väldigt dåligt hade kunnat hända, det hade kunnat sluta väldigt illa. Jag kände det på mig. Amanda var den som räddade mig från helvetet jag var på väg till. Hon gjorde mig till en bättre människa. Hon tog tillbaka den jag var förut i stort sätt. Inte helt riktigt med tanke på att det fortfarande var något som saknades i mitt liv. Min mamma. Amanda är en av dem personer som betyder mest i mitt liv. Hon var min flickvän. Hon var räddaren i sista minuten. Än idag så tycker jag att hon är det finaste jag någonsin sett och den mest underbaraste människa jag har mött. Du anar inte hur mycket du betyder för mig och hur mycket du hjälpte mig, som sagt du räddade mig Amanda. I owe you big time. Du ska bara vilket intryck du har gjort i mitt liv. Jag har så sjukt fina minnen med dig och kommer föralltid att minnas dem. De kommer aldrig glömmas och kommer aldrig vilja de. Jag kanske inte var den bästa pojkvännen man kunde ha i alla lägen men alla har sina ups and downs right? Säger de ännu en gång, förlåt för alla dem gånger jag har gjort dig ledsen, efter allt de du har gjort för mig och hjälpt mig så förtjänar du inte och bli sårad, speciellt inte av mig. Så once again förlåt Amanda. Du vet vad jag har sagt till dig och du vet vad jag tycker. Jag älskar dig och kommer alltid att göra de no matter what. Du vet att du har en stor del i mitt hjärta och kommer för alltid att vara där. Kommer aldrig försvinna eller ersättas. Du är där för alltid. Du äger den amanda. My heart will always beat your name.

 

"kommer alltid vara en, och ska förbli. med en ska de bli framtid, och de står jag fast vid vad jag sagt"